Gadgeten innehöll ett fel

30 december 2015

Mellandags-Skumpa!

En av årets kanske bästa traditioner är ju såklart våran mellandagsskumpa!
tyvärr har jag lyckats tappa bort mina provningsanteckningar efter allt bubbel, så det blir ett mer bildligt inlägg denna gång

Världen för kvällen bjöd så inledande på en årgångs lektion med tema odlar Chardonnay
med:
David Léclapart L'Apôrtre
2004
2005
2006
2008

Där Frédéric Savart Dame de Coeur 2007
fick flicka emellan och stå som representant för årgången emellan.
Kort om vinerna så är 04 i en skön fas just nu.
05 är yngst i sällskapet med enorm energi.
06 har aningen mer ek occh rostade nötter i frukten hittade vi även mer röda äpplen.
Tillsammans med Savart 07, som förövrigt vann denna flight. så är också
08 fylld med enorm energi men är likaså alldeles för ung just nu.
Det är Savart 07 som står för power, struktur och personlighet i ett, ett helt fantastiskt vin som börjat öppna upp på ett helt fantastiskt vis.


Följande flight skulle bli mer högt och lågt med en
Jérôme Prévost 2006
som andas massvis med stenfrukt, rispat läder, lång och strukturerad fruktkropp uppsmörad med en lätt ekparfym är otroligt snyggt paketerat, en av de bästa Prevost jag testat!

Philipponat Clos de Goisses 2001
Är fortfarande väldigt stängd med en väldigt örtig Cramant-nos, kroppen är mer välstrukturerad med seriösa drag av bakade äpplen och finessrik ostronskal som fräschar upp, ännu piggt och möjligtvis en av de bästa 01or jag testat.

Jacquesson Terres Rouges 2008

Är helt stängd men bjuder på en hård hård mineralstruktur med krossad krita, malet grus och brutal syra utan någon vidare frukt, brutalt ungt och proppat med energi, en stor rosé värt att vänta på !


Nästa flight med betoning på mognad bjöd det på;

Selosse Rosé deg2010
Med mycket mogen koppar-nyans och stor nos, men anmärkningsvärt anonym oxidation gjorde att ingen riktigt hade Selosse på näsan.
Vinet fyller ut gommen precis så magiskt hårt som bara en selosse rosé gör, men vi har en fortfarande bitande ung syra som ännu gör att upplevelsen inte riktigt når hela vägen upp till himlen. Dock är det svårt att böja sig under det hav av kraft med rostade nötter, bakad frukt och smörslungade hallon som vinet bjuder på.
Ett fantastiskt kraftpaket men med ännu ung frukt o syra, så blir ändå detta kvällens vin för mig.

Marie-courtin Éloquence 2010
är ett vin som andas mycket örtigt och har en lätt flora längstmed hela vägen som andas chardonnay med sina sköna frukt-drag av fläderblom och rivet päron, piggt, fräscht men inte något som ger vidare avtryck.
Marie-Courtin Efflorescence 2010
Här andas det direkt pinot på doften med hasselnötter i en snygg harmoni av körsbärspaj och varma krusbär, stramt, fräscht och bra personlighet men man saknar lite tryck bara.

Comtes de champagne 1995
Här bjuds det på flera nivåer större doft fylld med röksvamp, brända mandlar, torkade örter och karamellbakad frukt. i munnen flödar det på med bra kraft, mycket spetsig rök med söt o mogen frukt, men allt hålls ihop på en snyggt och välbalanseratvis, helt klart på toppen av sitt liv nu. Precis som många andra 95or har de precis kommit in i en av sina bästa faser hittills, oron är mer om det går utför efter detta ?


Bonus flaska från herr vintomas som jag alltid älskar med sin filosofi att "Aldrig ha med sig den senaste årgången "
Moet & chandon Coteaux de champenois Saran nature
Jag citerar Tomas "ungefär 70-talet eller äldre"
Mörk och väldigt inbjudande färg med en öppen och helt förförisk nos med bakadpersikopaj som fått mogna lite för länge, nyanser av karamelliserade nötter som precis börjat härskna, murket trä och en källare fylld med champinjoner. I munnen får man en lätt tryck av frukt som ännu inte är helt trött och just de nyanserna vill dra mitt sinne till Savennieres med sin mineralrikedom och rostade mandel-parfym är slående lik just en oxiderad Chenin.
Ja hur som helst kan man diskutera livligheten men helt dött är det inte, men några långlivade viner lyckades Moet inte riktigt med iaf.

11 december 2015

En tolva Musigny tack!

Dehär är en helt ny producent för mig, som min vinlagare insisterade på att jag absolut måste testa.
Sagt och gjort en låda senare och betydligt fattigare plånka är jag beredd o säga att det ändå inte va så dumt beslut.

Arlauds chambolle-musigny är en av producentens enklaste 'instegsviner'.
Överlag görs det mycket mjuka o snygga skapelser ifrån den Morey-saint-denis baserade producent.
Just nu är det 2012 som andas örtigt o rått i glaset. Vinet är livligt med pigg vinbärs syra, diskret mineralitet, mjuk och härlig frukt med betoning på bigarråer, bak i gommen kommer de mjuka och försiktiga tanniner som gör sig tydligt påmind om sin ungdom, dethär var riktigt gott till en bit comté, relativt lätt upplevelse men ändå med bra personlighet i lätt tillgänglig stil,ett superhärligt vardagsvin helt enkelt.
Jag testar även de roligare 1er cru vingårdsvinerna också som kommer i ett senare inlägg

17 augusti 2015

Sommar bubblor

Mitt under semester-perioden hade Tomas den goda tanken och bjöd in till tema provning.

Välkomstbubblet ur Magnumformat var en svår blind flaska då vi fick börja med att testa vinet ur en uppsjö av olika glas, ganska eniga var vi om att vi hade Pinot i glaset, sen gick gissningarna alltifrån Aÿ ända ned till Aube.
för mig var det renhet och snyggt polerad pinot-frukt som andades tillsammans med lätt kryddig parfym. Strukturen var seriös i medelfyllig och elegant stil med snygg mineralité av krossad sten och musselskal med fräscha drag av lime.
Facit skulle visa sig vara Gatinois Bra!


Vi börjar första flighten bestående utav tre ' pigga viner '

Cédric Bouchard Roses de Jeanne la Bolorée 2008
Med en relativt fet och kraftig nos med vita bär och krossad kalk.
Flyter vinet med otrolig finnes in i gommen, mjuka drag av omogna vinbär, krusbär, gula äpplen och vit sten. Snygg strävhet bak i gommen med livlig syra, utan att vara jobbigt ung, så sitter allt på plats och vinet har precis öppnat sitt drickspann.
Denna läskande och välstrukturerade skumpa är otroligt skön hur den flödar så lent och snyggt genom gommen.




Lanson 1995 Gold Label
Murrig och mörk, komplex nos med härlig arom av äppelpaj.
Attacken inger ett aningens moget intryck, vinet flödar på i medelfyllig stil med förvånansvärt pigg och bitig syra. Vilket för mig direkt andas 96, då frukten knappt klarat syran, som så ofta är fallet.
Vågorna utav mandarin, torkad persika, riven grape, vita plommon i kombo med bakat äpple, rostade mandlar i mogen stil är helt förförisk.
För mig är den absolut på sin topp nu, då frukten är påväg nedåt.
Pommery 1995
Öppnar upp med aningens unken doft utav möglig apelsinmarmelad.
Munnen är där emot inte lika trött, här finns det fortfarande en heldel levande drag, men det känns precis som de härligt mogna drag man får från Chardonnay-dominerade skumpor med så som fudge, apelsinkaramell, brynt smör och rostade nötter, är riktigt gott. Men vinet når inte hela vägen då det inte bara känns trött utan saknar både struktur och kraft, vilket gjorde det svårt att gissa på att det var ett årgångsvin.


(nästa flight annonserade vintomas som ett kraftigt par.)

Krug Grande Cuvée Deg 2002 (bas 1995)
från öppnandet fylldes rummet inte bara av magi utan vällust och stön utav samtliga deltagare runt bordet.
Helt magisk, gigantisk doft proppfylld med fantstisk krug parfym med nyanser av brynt smör, rostade nötter, rostad kakao, rökt svamp, torkad sparris, brända mandlar. Det är helt sagolikt och det är fasiken utan tvekan året doft, vilken magi!
Och med en otroligt kraftig ingång i munnen bara pumpar det av energi ut i mungiporna som fylls av välbehag när de kraftiga krug-dragen av rostat bröd, hasselnötter, viol, brända kantareller och murklor kommer, som följes åt utav magiskt karamelliserade äpplen, stekt anklever och brända mandlar finns det inte annat än att bara vara tyst, bli hänförd och njut, detta var absolut en av årets största, stort tack Tomas!

Armand de Brignac (ingen info om cuvée eller ålder mer än att Tomas haft flaskan drygt 5år)
Örtig, mycket lätt och frisk nos med exotiska drag.
Medelfyllig attack, med lätt o frisk med nyansera av galiamelon, fläder och bakad fänkål, viss sötma men som integrerats bra, likaså den anonyma syran som ändå gör att vinet är polerat och snyggt i en enkel och publik stil, själv var jag mer inne på något i stil med Moet årgång då det är ett fullt acceptabelt vin utan att göra för stort väsen av sig.


(Avslutande flight annonserades som kraftig rosé av vintomas)

Veuve Clicquot La Grande Dame rosé 1995
Utvecklad och murrig nos med härligt mogna bär.
Vinet flyter på mjukt i halvfyllig stil med tydligt oxidativa drag, längre bak i gommen är det övervägande insmickrande frukt som fortfarande är störande söt
och utan att ha vidare kraft händer det heller inte mycket mer, vilket gör valet självklart till att det måste vara en typisk storhus rosé, ovanligt dock att dosagén känns så tydligt vid sådan ålder, tråkigt.


Bollinger Grande Année Rosé 1995
Öppen och lätt burgundisk nos med tydlig mognad.
Kraftig attack med väldigt råa och steniga drag med snygg stramhet samtidigt som man har den rikliga feta strukturen i munnen med de svampiga nyanserna med snyggt integrerade fat som ger vinet ytterligare en dimension.
Däremot är dethär vinet både mognare och kraftigare än föregående rosé, vilket ju tillför ytterligare att man tycker bollyn har mer personlighet även om dethär vinet också är på sin topp nu, båda är mycket mogna och intressanta roséer även om jag tycker bollyn var klart bättre nu.



8 augusti 2015

Nya rosén från Olivier Collin

Intrycket är initialt hårt med krossad krita i bitig stil, alltså helt stängd doft.
Direkt efter öppnande är intrycket hårt, rikligt och välstrukturerat. Därför låter jag flaska va till nästa dag. Nu testar jag på nytt, och det är med glädje jag kan konstatera att dethär vinet känns välarbetat och lider inte nånstans utav obehagliga gröna, orena toner som 2011 så ofta annars kan göra.
Ulysse Collin les Maillons Rosé de Saignée 2011 
Levererar redan från start, visst är det brutalt ungt, men vad ska man förvänta sig av ett vin bara några månader från degg?
Kollar vi runt det, så är det omöjligt att bärga sig för den råhet och svalkande mineralbomb som pumpar ur glaset, aromerna är precis som vad den vanliga Maillons levererar, men här ännu en nivå mer av allt.  Men det är framförallt den bitande strukturen som kommer från skalkontakten, gör dethär till ett stort matvin, som för den vanliga publiken är svår att dricka på egenhand. Är du ett syra-freak som jag dricker mab dethär med stor njutning på egenhand. Men ja mat är att rekommendera, då både syra och strävhet är stor :)


3 augusti 2015

sommar BYOB

Anteckningar ifrån en enkel sommarkväll i juli.

välkomst bubbel som värden så generöst bjöd på bestod utav en
Jerome Prevost Fac-simile 2007 som jag inte förde några anteckningar över mer än att den bjöd på en mogen o generös nos, fint avrundade hallontoner, med fin stramhet och beska, i en medelfyllig stil med härlig personlighet.


Vi började därpå med bubbel-flighten

Cédric Bouchard Roses de Jeanne Les Ursules 2006
ung o försynt nos. Vinet går in med rökig och kraftig attack, insmickrande söt frukt i mjuk och otroligt sametslen vågor av sommarbär följt utav svartvinbär, i lång o krämig struktur, ett otroligt finessrikt och elegant skapelse, men som lätt kommer i schymundan efter följande vin.

Selosse 1996
Kryddig, stor doft med viss mognad och tydligt svampiga inslag som för mig andas Bollinger.
ingången är otroligt smekande mjuk, med struktur som växer snabbt, upplevelsen är förhållandevis ung.. vågor av röda äpplen, mogna aprikoser och massor av strama päronskal, ett stort och välstrukturerat vin där faten har integrerats snyggt.
Med mycket tid och luft pumpar verkligen glaset med energi, det är ännu ett tight och kraftigt vin, men där både syra och selosse-nosen har integrerats så mycket att jag aldrig riktigt kände att jag kunde gissa på varken 96 eller selosse, ett stort vin helt klart men ingen typisk selosse.





Comtes de Champagne 1995

Mogen och mycket krutrökig doft med inslag av sotad sparris gjorde att jag direkt drog misstankarna till Comtes, att vi sedan fick ett överflöd av stora gräddigt söta vågor på tungan bekräftade sedan min gissning. att vinet upplevs söt är lite konstigt då dosagén oftast brukar vara integrerad vid denna ålder men inte i detta fall. den störande sötman gjorde att jag hade väldigt svårt att njuta utav vinet som annars bjöd på en pepprig och publik-infriande fruktig stil. Synd, men det är inte första gången jag stör mig på dessa drag hos storhus-producenterna.


Drappier Carte D'or 1992

Stor, lätt 'ädelrötad' doft med tydlig mognad.
ingången pumpar på med bra kraft, med lätt rökiga drag, vågor av mögliga äpplen, gammal persikopaj, och härsket äppelmos allt parfymerat med lätt madeira-inslag som även påminner lite utav sherry.
vi har alltså ett tydligt moget vin men som ändå har en liten försiktig syra som piggar upp, för mig som är nekrofil är dethär en riktig skönhet, medans de andra runt bordet enades om att det var övermoget, som vanligt.


Vit flight följer.

Domaine Bertagna Corton Charlemagne 2007
Doften bjuder på en lätt parfym som för tankarna till Chablis med sin isiga mineralité och nyanser av smultronlöv.
ingången är len, utan att vara stor, viss rökiga inslag, med smörig och medelfyllig struktur i klassisk, enklare burgundisk-maner gjorde att jag inte kunde tänka utanför Chablis

Leeuwin Estate Margaret River Chardonnay 2004
Mycket aristokratisk och klassisk kostym med rikligt feta drag med härlig kryddighet i glaset som andades Montrachet för mig.
I munnen är det dock en helt annan historia. Inte alls lika klassisk, här får sig gommen en hård fight med feta kryddor och o-polerade fat som inte känns så seriöst ihopsatt, allt ganska öppet i mogen stil, men så otroligt klumpigt helt utan elegans, detta måste vara nya världen, helt klart.



Lucien Le Moine Batard-Montrachet 2008
otroligt mogen och mörk doft som drar mina tankar till vit Bdx.
Efter en hård och mogen inledning faller vinet lite mot slutet, det känns väldigt trött.
Vi har härliga vågor utav mandel och bakade aprikoser i oxidativ stil som egentligen inte är så långt ifrån vad en Joly levererar, men eftersom vi är på en helt annan plats och druva är vi ju väldigt fel ute..


29 juni 2015

Chenin-bonanza!

Anteckingar ifrån tidigare veckans provning då jag och Vintomas äntligen lyckades snickra ihop, en liten skara chenin fantaster!

första flighten unga viner:

Domaine Clos Naudin Vouvray Sec 2011
Ren o kalkig, ung doft.
Går in med extremt skarptdrag, rakbladsvass mineralstruktur raktigenom med massor av krossad kalk, en dusch av limezest och päronskal är det ända den unga frukten bjuder på. Det är hård syra och en viss örtighet, förutom den knivskarpa mineralitén denhär skapelsen har att bjuda på. Alltså ung och helt odrickbar i riktigt spänstig kostym.

Francois Chidaine Vouvray Clos baudoin 2011
Oxidativ och väldigt smörig doft i öppen stil.
strukturen är underbart len  o smörig, vågor av långpeppar, vita o gröna krusbär och äpplen går i den långa och runda strukturen som ännu är märkbart ung och bentorr, i kraftigt fatad stil.
Dethär är ett riktigt kraftpaket men ännu väldigt oborstat då man saknar en del finess o elegans i kanterna, men också ett lovande vin!

Domaine Huet Le Mont Vouvray 2011
Kraftig, men ännu ung exotisk doft.
Inledande generöst med fruktsötma med massor av äppelmos.
Längre in i vinet är det mer självklart att det är ett torrtvin med sin mer runda och elegant steniga mineral och riktigt stramt o torrt avslut, men dethär är för mig det vinet som sitter bäst just nu och bjuder på en relativt fet o elegant upplevelse i blommig o ung stil.

Francois Chidaine Clos du Breuil Montlouis 2011
lätt stenig doft med mycket fat-parfym.
Går igenom gommen i klart lättare struktur och en viss metallisk nyans som jag stör mig på, inte särskilt snygg fathantering, det är mer som parfym över allt, nä dethär vinet fallet platt för mig.

Följt utav kvällen tungviktare signerat Nicolas Joly !

Clos de la Coulée de Serrant 2003
Riktigt kraftig och helt öppen, magisk oxidativ chenin parfym!
inledningsvis väldigt rökiga nyanser följt utav en rikligt koncentrerad våg av solmogna frukter i fullt mogen stil.
Vågor av härligaste apelsinkarameller, torkad aprikos, blondgrape och gula päron är helt förförisk, allt inlindat i snyggt integrerade fat och en lätt oxidativ puff mot svansen gör dethär till min vinnare i denhär hårda flighten!


Clos de la Coulée de Serrant 1996
Ännu ett lager kraftigare doft där vi kan addera vax och blommig honung.
Vinet flödar på hård o ungt men bjuder i mitten på en generös våg av äpplen o aprikos, lätt touch av syra som aldrig gjorde att jag kunde gissa på 96, visst är det relativt ungt idag men ändå förvånansvärt integrerad syra och absolut ett vin som öppnat sitt drick-fönster.


Clos de la Coulée de Serrant 1990
En fantastisk doft med kanderad apelsin och bränd smördeg.
Mjuk och helt sametslen inledning i smått magisk bomullslen men ändå rikligt koncentrerad med vågor av nejlikor, rosépeppar, apelsinzest, viol och vitblomster samtidigt som fruktkärnan ännu är bitande ung. lägg därtill en frisk dusch av stenig mineral, fantastisk!

Clos de la Coulée de Serrant 1979
Till början extremt knuten och försynt, men massvis av pigg citrus.
Snygga unga men samtidigt mogna toner av rostade nötter.
Svampig, mycket välintegrerad ek, lätt multna champinjoner.
Lång härlig finessrik kostym med mogen aprikos o äppelpaj toppas med varmt kanderade nötter.
Under större delen av kvällen var dethär ett försynt o väldigt citrusdominerat vin, för mig blommade dethär vinet inte ut i sin fulla mognakostym förrns dagen efter.

Tillägga skall då göras att alla fyra har legat på karaff i ett dygn innan vi prova dem!


Domaine Bellivière Les Rosiers 1997
Vänligen se mitt tidigare inlägg som är mer utförligt, denhär flaskan levererade precis som önskat, riktigt bra, moget o elegant, men borde ha serverats innan Joly-flighten då dessa två kom i skymundan efter en sådan flight.

Domaine Baumard Clos du Papillon 2004
Riktigt kraftig och härlig doft med massvis av ylle.
Vinet går in med tydlig laserskarp kraft och drar på i riklig men ännu unga vågor utav stalliga fläder-nyanser tillsammans med skön nötighet som avslutas med rökt svamp, snyggt, också ett vin jag skarpt gillar även om det är i yngsta laget!


Halvtorr flight följer


Domaine Clos Naudin Demi-sec 2005
Blöt örtig, och försynt ung doft.
Ung, hårt mineraliskt, men med mycket varm frukt i bakgrunden.
Relativt stenigt och örtigt vin i förvånansvärt lätt stil som blir min förlorare i denhär flighten då de två andra är klart kraftigare.


Domaine Bellivière Vieilles Vignes Eparses 2005 (demi-sec)
Hård, helt knuten doft.
Livligt och örtigt vin med riklig syra, för årgången.
lång o nötig struktur med bakade päron och flädersaft.
Idag lite störigt spretigt, men den livliga o friska syran bär upp bra, och kommer ge dethär vinet en lång framtid, men idag är det istället nästa vin som briljerar.


Domaine Clos Naudin Demi-sec 2003
Tung och helt vidöppen med magisk 03-karaktär utav härligt solmogen frukt i tydligt mer koncentrerad stil.
denhär flaskan var betydligt mer mogen o tillgänglig än den jag testa för någon månad sedan
Idag var denna 03 helt perfekt, om inte på sin topp!

Avslutande söt flight

Domaine Dacy Cuvée Volupté Coteaux du Layon ST Aubin 2011
Bra koncentration och härliga vågor av karamelliserad fläder och citrusskal.
Tydligt ung med sin fräscha blommighet som accompanjeras av snygg o fräsch citrus, men jag råkar tyvärr testa nästa glas och lägger då helt ifrån mig detta vin..

Moulin Touchais 1964
Tung, bred och otroligt koncentrerad doft proppfylld med alla de mognadstoner man önskar.
En magisk lång och rikligt koncentrerad våg utav aprikostarte, mandelkakor, persikokarameller, akacia honung, brända mandlar, toppat med nyriven apelsin är helt oemåtståndlig och efter den långa och strama uppställing tidigare under kvällen gör dethär självklart lite extra till att man blir barnsligt glad utav ett piggt, men perfekt moget glas med sött guld !



16 maj 2015

Domaine Philippe Charlopin-Parizot Gevrey-Chambertin La Justice 2009

Det är såpass sällan jag stöter på en kollega i köket som även har snöat in i vinvärlden som jag, så ovanligt med en kock som ens är intresserad utav vin, att när jag väl träffar en 'himla vinintresserad kock, blir inte bara samtalen långa och tär på servicen, det blir även lätt att plinga in hovisen eller den som lådsas vara sommelier på golvet för kvällen, o att trakassera den för sin brist.
För nån månad sedan stötte jag på en gammal kock som insisterade på att jag skulle testa denhär Bourgognen som tydligen skulle vara något alldeles i hästväg bra.
För sin prisnivå skall den ligga i nivå med vad många Grand Cruer levererar, men som då alltså kostar tre gg så mycket.

Nu sitter jag då med rekommendationen i glaset och är det något att ha då ?
Jo det kräver många timmar på karaff innan doften börjar väcka till liv, men det man tillslut möts av är en rå o klassisk burgundisk arom med apelsinskal, krossad peppar, rispat läder, björnbär och dendär nötiga doften som det lufttorkade fettet ifrån pata negra ger.
Munkänslan är slående elegant och finstämd. Redan från start är det långt o slankt, förvånande finessrik.
Vågor av torkade jordgubbar, viol, fermenterad vitlök, bränd sparris, torkad körsbär o små nyanser av stjälkar, ett bra koncentrerat vin med stor finess och lång o kryddig svans.
Kanske ett av de bästa bang for the buck på länge för sina fjuttiga 399;-

22 mars 2015

Bellivières Les Rosiers 1997

Dethär är den absolut första årgången utav detta vinet som är en cuvée på fyra vingårdslägen med en blandning utav flinta och lerig kritjord, med en medelålder av stockar på 50år.
Domänen jobbar utefter den biodynamiska läran och är sedan några år tillbaka oxå ekologiskt certifierad.
Efter manuell skörd på ca 25hl/ha går vinet igenom en naturlig jäsning under vintern, följt av en mognads lagring på ett år, där 1/3 består av nya fat. Vinet buteljeras sedan utan filtrering.

Nosen bjuder på en mogen upplevelse där du ännu har ung o försynt frukt.
Vinet går in härligt gyllene med tydlig mognad, toner av salvia, honung, apelsinkaramell, smörbakad aprikos, krossad marmor och rostade nötter fyller gommen.
Syran o faten upplevs precis integrerade. Det är verkligen en våg av mjukhet och finess i riklig stil som är detta vinets signum.
Bak i gommen, med tid i glaset, så bjussas man på massvis med ursprung o bitiga mineraldrag, en viss stallighet i råstil med autolytiska-nyanser med drag av jästfällning tillsammans med grova ursprungstoner i örtig stil, men helatiden fullt fokuserad i en mjuk och silkeslen elegans raktigenom.
Svansen är lång och finstämd fullproppad med härligt mogen frukt som inte alls påminner lite om Vouvray.
Idag känns det som att det mesta sitter perfekt just nu. Även om upplevelsen ännu är rätt så pigg och vinner marginellt på de nästkommande åren skulle jag gissa



4 mars 2015

Chenin 2013 en mini-vertikal

Jag skriver alldeles för sällan om denna vintyp, som faktiskt var min inkörsport från allra första början som 15åring då jag först började intressera mig för vin.
Jag dricker denna vinstil mer som vardagsvin, men ville ställa lite olika uttryck emot varandra med denna minivertikal utav senaste årgången, 2013.



Bourillon Dorléans La Coulée d'Argent SEC 2013 (Vouvray)
Är det vinet som får representera den svenska marknaden då det är den enda producenten som finns i Systembolagets bassortiment utav Vouvray.
Dethär är också den enda producenten i denna uppställning som inte odlar naturligt enligt den biodynamiska läran etc. Skördeuttag 45-50hl/ha.

Har en direkt relativt öppen nos av ren ståltank och päronsplitt.
Attacken är överraskande fruktig med vis sirlighet men i rätt söt stil.
För mig är dethär väldigt långt ifrån vad jag normalt förknippar med vad en vouvray ska leverera.
Ingenstans i vinet andas det varken chenin eller ursprung, bara en ren stålig päronsplitt med konstigt mycket sötma i inställsam stil, jag är helt förbryllad över hur man lyckas göra ett så opersonligt vin?


Ludovic Chanson Les Cabotines 2013 (Montlouis sur Loire)
Ludovic är en odlare som framförallt gillar fräschören i sina viner, och är inte såmycket för att lagra dem. Han jobbar därför lite annorlunda jämfört med de andra vinmakarna som alltid låter den malolaktiska jäsningen ske, tillskillnad från de andra.
Arbetet i vingården är efter den biodynamiska läran och Ludo är även Ekologiskt certifierad.
Just Cabotines har en helt förföriskt fräschör som jag fullkomligt älskade hoss 2012orna som jag drack upp en hel låda av snabbt!
Vinifieras på en blandning av äldre 228-400liters fat i 9månader. Skördeuttag 15hl/ha.

Viss parfymering i den unga nosen.
Vinet går direkt in med seriös frukt i snyggt uppstramad stil, med luft kommer en finessrik struktur och smörighet från faten blir mer tydliga, inte alltid man får en lätt svulstig vibb från Montlouis som oftast står för slankare viner.
Syran är tydligt med, men jag gillar verkligen Ludos kompo han fått till här med rena o strama mineralitén och friska syran och så faten som ger dendär sista kryddiga avrundningen - snyggt!



Michel Autran Ciel Rouge 2013 (Vouvray)
För mig är detta den första bekantskapen med denna producent som enligt Martin är bästis med sin granne Ludovic, till skillnad från de andra producenterna i denna uppställning är Michel den ända som inte gillar restsötma och därför alltid jäser sina viner helt torra.
Även Michel arbetar helt naturligt i sina vingårdar och är ekologiskt certifierad. Ciel Rouge är ett vin på två vingårdar av äldre stockar (ca 50år) vinet jäser på en blandning av 228-400liters fat i 8månader där en hel 1/4 är nya fat.
Skördeuttag 15hl/ha.

Här är det en kompakt, knuten doft som andas lite lätt burgundiskt på nått vis.
Attacken är hård o fylld med krossad sten. vinet fyller ut gommen med rikligt struktur i seriös stil, Vinet är härligt, ungt o den syrliga frukten går i vågor.
Men det är verkligen ett rent ursprungsuttryck med riktigt kraftig mineralprofil, tillsammans med en lätt fatbehandling i bakgrunden som är fokuset i detta kraftigare och mer strukturerade vinet.
För mig som är syra-freak är det alldeles underbart att dricka nu!


Clos Naudin Philippe Foreau SEC 2013 (Vouvray)
Väldigt traditionelle Philippe arbetar även han helt förhand efter den biodynamiska läran i vingården men är inte certifierad för något.
Han filosofi genom de tre vingårdarna (berg, flinta och mineralsten) är kraft, mineralité/fräschör och elegans som är den perfekta mixen enligt honom själv.
Vinifieringen är genom en långsam jäsning över vintern, följt av mognadslagring på ungefär 6månader på en blandning av 400-600liters gamla fat. Vinet buteljeras utan filtrering strax före nästa års skörd. Skördeuttag 25hl/ha.

Ter sig klart yngst i sällskapet och är svårt att öppna upp.
Vi dekanterar innan jag fortsätter.
Vinet är fortfarande brutalt hårt i svår, ung stil, full av energi!
Foreaus viner andas som alltid väldigt aristokratiska i sin by-klassiska stil och är också det vinet som andas mest chenin. Vinet är givetvis svårt och brutalt tight, sa jag förresten att syran är sylvass?
Nej, även efter ett par dagar är det svårt att få vinet öppna upp sig nämnvärt, och det tyder på att Foreau lyckats göra ett stort, välpackat vin denna årgången, fylld med energi och ursprungskaraktär med som idag är svår att njuta av då det är alldeless för hårt & ungt.