25 december 2012

Frédéric Savart

Savart Bulle de Rosé
Ljus laxrosa färg.
Tydligt bräckt anklever på nosen.
Syran går direkt till attack tillsammans med den otroligt inbjudande krämiga moussen.
Massvis av söta bär går direkt upp i gommen, vildsmultron, hallonmarmelad och körsbärskompott tillsammans med rostad ek som ännu flyter uppe på det hela. Men det är ju trots allt ett ett extremt ungt vin vi har i glaset.
Det är få viner som tex Savart som ger mig det fula leendet jag får i ansiktet. Och med tanke på att jag ganska nyligen testat detta vinet med två äldre deg-datum är jag väl-medveten hur stora och charmerande dessa viner kan bli, det svåra är bara att låta resterade flaskor få ligga


Savart Calliope 2006
Deg 2012 augusti

Mycket knuten och brödig doft, med smått komplexa nötiga toner - från faten.
Moussen är otroligt fint krämig.
Vinet går in med bra bredd, krämigt, smält smör och en korg fylld med brända mandlar.
Hård hård ung, bitsk syra ackompanjerat med bitande mineral. lång och fet finish av torkad apelsin.
Detta är förmodligen ett stort vin då det under kvällen öppnar upp. Samtidigt som det vid sin nuvarande ungdom redan visar på bra bredd och stort komplex fauna av rik mineralsten. Men det är framför-allt den exceptionellt krämiga moussen som toppar hela upplevelsen och ger det hela en väldigt bra elegans.

Jämfört med Millésime 2006 är detta bredare och smörigare men framför-allt mycket mer elegant, mer av allt egentligen.  Men överlag är det ändå väldigt lika varandra.  De speglar båda två årgång2006 väldigt bra. Ingen av dem når någonsin upp till den otroliga fruktkoncentration som Millésime 2008 gav

Vouette&Sorbée 2007

Vouette&Sorbée Blanc d'Argile 2007
Deg2010

Vid och djup nos med mognad. mycket lik en topp-Bourgogne.
Stor, mogen, toner av Ingrid marie-äppelmos, rostad brioche, bakad rabarberpaj, Bourbonvanilj och varm gulfrukt. Mineralen är helt integrerad.
Detta är solklart den mest uttrycksfulla och mognaste Vouette jag testat. Nästan så man kan skönja toppen som lär komma i väldigt snarframtid. Att Blanc d'Argile är Bertrand´s svagaste vin får jag här ännu en gång tydligt bekräftat då jag nyligen testat både Fidéle 08 och Rosé 07 som båda var extremt knutna och har många år framöver. Inte för att detta vin på något vis är dåligt. BdB07 är helt underbar just nu som även bjussar på en viss Selosse-parfym med värme i glaset. Terroiren är här också väldigt tydligt från den tungt ler-dominerade jordplätten. Detta är helt till vinets fördel då det ger en bra tyngd.



Domaine Huet 2011

Äntligen får jag grabba mina tassar över nylanserade 2011or från Favorit byn.
2011 ska historiskt vara den rikaste årgången sedan 1990 och inte bara Huet, utan även grannarna har valt att göra sina Prestiger denna årgång. Detta är i dagsläget visseligen o-betydligt då det bara är meningslöst att poppa dem innan sin 20-årsdag.

Men idag ska vi testa vingårdsläget Le Haut-Lieu.
Färgen är trots åldern gyllenegul.
Doften är direkt uttrycksfull men tydligt och bits ung. Toner av torkat krossade ostron, nyslipat metallspån och unga nyskördade gröna äpplen.
Vinet flyter med stor komplexité
Endast en stor topp Vouvray av denna klass kan gå in med sån kraft direkt som denna. Stora drag av honungsrostade päron omfamnad av en extremt terroir berikad flora av krossad kalk och krom.
Syra går långt in i kroppen och blir snabbt förbluffande elegant, toner av sirligt fläder, bakade gulatomater, brynt kvitten. Finishen är lång och mättat av bakad äppelpaj, de hårda mineral som ligger kvar ger ett sista fräscht vick av limezest. Detta är inget annat än ett stort majestätiskt vin som växer långsamt med den tålige blir belönad med en otroligt harmonisk melodi om Vouvrays vackra sommarlandskap. Som en lång välartad ung flicka som viskar om den kommande generösa buffé av mogen och bakad frukt som hon kommer bjuda på en vacker sommarkväll, långt fram i tiden.


Lanseringsprovning med Champagneliv

Ny lanserade vinhandlaren Daniel på Champagneliv, bjöd in på en introductions-provning där vi skulle bedömma fyra, för mig, nya odlare. Provningen serverades blint och fördelades på 4flighter. en odlare per flight, varav 4viner per flight.

Flight 1
Producent J.P. Seconde. Odlare som förfpgar över 8Ha. med en årlig production på 70 000flaskor.

Glas 1
Brut Tradition (basår 2009)
Färgen är vattnig, transparent.
Lätt vin i mycket spretig stil. Relativt metallisk-stil, på ett oangenämt vis.
Överlag mycket dåligt sammansatt, hemsk syra i cava-lik-stil. Frukt som flyter uppepå det hela. Allt avslutas med ett oangenämt beskt avslut.

Glas 2
Blanc de Noirs (basår 2009) 2 500 flaskor producerat.
Mycket Pinot dominerad nos i extremt knuten stil, här går det knappt få ur några aromer alls.
Mycket kartig syra, Frukten går i helt okej linje, men återigen är syran fruktansvärt spretig, att jag funderar på om detta verkligen kan vara champagne? Vinet dör även snabbt i glaset och dethär ger mig absolut inget.

Glas 3
Millésime 2008
Här är nosen mer komplett, små rostade toner, medelfyllig, rostade nötter, krutrök, helt okej sammansatt frukt. Mycket ung citrus-syra med en knivsudd av oangenäm mineral. Min spontana tanke är en ren BdB?
då mineralen snabbt växer i glaset.

Glas 4
JSP Secode (bas 2009)
Chablis-kritig och äpplig nos.
Tydligt störst fruktkoncentration av alla viner.
Medelfyllig packad med exotiska drag av honungsmelon, kiwi och Alsace-krispig blomster.
Allt otroligt dåligt ihop-packat med en finish som dör ut direkt.

Det går som en röd tråd genom denna producent med de extremt dåligt sammansatta vinerna. Antingen är vinmakaren mycket ung och o-erfaren. Men jag tror det största problemet ligger i att man har väldigt dåligt druvmaterial i grunden, ihop med antagligen höga skördeuttag och jag misstänker även att den höga dosagén inte tillför något vidare då den stör mig aningens hoss samtliga viner.


Flight 2
Producent: Waris-Larmandier. Odlare från Avize med årlig produktion på 20 000flaskor.

Glas1
Tradition NV
Ung, uttrycksfull i tropisk blomster halvöppen doft.
Vinet går in helt okej i halvfyllig stil, frisk lime. Bra sammansatt, oxidativ fetma, diskret mineral. halv kort svans i typisk standard stil men ändå bra

Glas2
Empriente 2005
Först men smyg kork på nosen som stör väldigt mycket.
Med mer luft blir stilen mer oxidativ och korken försvinner.
Vinet är slankt, lätt med röda äpplen, inte jättebra, men heltklart drickbart. Viss krusbärs-beska mot slutet.
Överlag varm och rund frukt, ung men alternativt varm årgång?

Glas3
Sensation NV
Stor tropisk stil, stjärnfrukt, sellerisorbet, metallisk mineral.
Tydligt BdB-stil Detta är inte alls lika bra sammansatt som de övriga vinerna och en viss sötma stör i bakgrunden, hög dosage? Grov mousse och ett vin som dör ut snabbt. detta går inte alls hem i min bok.
Värt att tilläga är att vinet bestod av 60/30/10 Chardonnay/Pinot noir/Pinot Blanc och 10g dosagé.

Glas4
Collection 2006
Ung men tydligtast djupast doft. tydligt att det är ett 100% ekat vin direkt på nosen.
Smörad mineral, williams päron, äppelchips. Bäst sammansatt av alla viner, i slank medelfyllig stil med störst elegans av dem. Mjukt och slank svans, bra!

En spretig odlare, de kraften man ofta får från Avize saknas helt här, undvik samtliga viner förutom Collection som är klartdrickbar.


Flight 3
Producent Pascal Mazet Odlare som förfogar över 3Ha från Ambonnay

Glas1
Grande Reserve (basår 2004)
Smörig och bra ingång, rostat bröd. Ganska kort, överlag ganska o-personlig men klart bättre än typiska standard cuvéer från de stora producenterna.

Glas2
Tradition (basår 2007)
Lätt autolytisk nos med champinjoner och sötmandel. Stor komplex oxidation som för tankarna till Montrachet. Elegant mycket bra sammansatt. Smörig, bakade päron, bra balans. Inte bland de bästa. Men helt klart ett vin som jag ser bra lagringspotential i. Gissningen låg på en halvbra men syrarik årgång, 2006.

Glas3
Millésime 1996
Komplex, vilmart-liknande oxidation. detta börjar närma sig sin fullamognad.
Toner av smält smör, brynt lök, champinjoner och gyllenebär. Sherry oxidation mitt i gommen. Syran skvallrar om en a-typisk 95a. Detta är inte alls lika uttrycksfullt som glaset innan, trots sin mognad är det inte alls lika brett. Finishen håller inte heller i så bra som man skulle önska. När det visade sig vara en 96a, bekräftar det bara för mig det tveksamma druv-urvalet, då vinet inte alls levererar upp till 96-nivå och det saknas så många lager av komplexité som mycket väl skulle kunna infunnits sig här. Det är ite på något sätt dåligt, mer en besvikelse så den mer upplevs som en enkel 95a somsagt.

Glas4
Extra brut (basår 2005)
Massor av krutrök på nosen tillsammas med krossad kalk. Inslag av en kylig havsbris, nyöppnat ostron, havssalt. Riklig med mycket skarp syra med bra kraft och helt okej fruktkoncentration som går i halv lång och mycket skaldjurs-dominerad stil. Finishen är diskret men håller i bra och påminner skarpt om chablis.
Att detta skulle vara en 70/30 Pinot/Chard och vara baserad på 05 var en stor överraskning då den var så otroligt frisk och helt olik årgången. för mig både bästa vinet men även den som har mest att vinna i källaren.

Flight 4
Producent: Marc Hebrart

Glas 1
Prestige millésime 2007
Neutral och kritig, lite off. möjligtvis defekt eller bara något som definitivt inte tilltalar mig

Glas 2
Rive Gauche  2005
Nötig, fet och ekig nos.
Viss smörighet i kombination med påbörjan till mognad, uttrycksfull. Växer väldigt mycket i glaset.
Riklig med smörstekta äpplen. Proppad med riklig mineral som fräschar upp den feta stilen mycket.
Här känner man tydligt att det är 50% Ay-Pinot och 50% mycket gamla-stockar Chardonnay från Chouilly. Allt bra sammansatt. kritig vitmineral i kombiation med tyngden från Ay som ger bredd, detta imponerar på mig, kanske tillochmed kvällens vin.

Glas3
Blanc de Blancs (basår 2008)
Metallisk, grape och viss Sauvignon-nyanser. eller kan det rentav vara en Pinot blanc vi har i glaset?
Metall är något som är återkommande, relativt bra  fruktkoncentration som ger upphov till riklig årgång?¨
Men tråkigt nos försvinner vinet snabbt, detta är inget vin som är väl-arbetat eller är det bara höga skördeuttag som förstör det hela?

Glas4
Special Club 2008 (60/40 Pn/Ch)
En munnfull med stekt svamp, friska bär med bra fruktkoncentration. Massor av rosenblad, blancherad mandel. Tydligt fylligast av alla viner men samtidigt tydligast yngst. Detta måste vara av en väldigt bra årgång med tanke på den solklara syran kan det vara så pass att vi har 2008 i glaset?


Hoss Marc Hebrart ska du undvika standardvinerna. Dricka och njuta av den sköna Rive Gauche. Köpa och glömma bort Special Club 2008 som kommer bli stor om många år

Vilmart 2004


Vilmart Coeur de Cuvée 2004 
Enligt uppgift ännu inte lanserad.

(Men 3 000flaskor ska redan vara buteljerade och redo) 
Detta är således en färsk-deggad flaska direkt från odlaren.

Doften är stor men extremt ung och tropiskt dominerad.
Vinet bär en lång mantel. Mineralen är det som dominerar första timmen av gråsten och krita.
Vi kör vinet i karaff och blir relativt snabbt belönade med smältsmör, anklever (ja jo visserligen serverade vi ju en sådan rätt till också, men ändå)
Vilmarts komplexa fat-dominans ligger och lurar på ett smörigt vis i bakgrunden. Vinet växer majestätligt  och bjussar mig på en historia om smörad persikopaj. Dethär är riktigt bra och jag inbillar mig att endast en Selosse växer så pass bra som denna upp längstmed rum-temp... eller så är det för att natten började bli sen. Om 2004an är bättre än 2002? det vill jag dock inte dementera. Men att jag hade en otroligt uttrycksfull vitbourgogne i mitt sista glas kan jag definitivt bekräfta


Lite vardagsviner

Efter en lång blogg-torka här, pga arbete varje dag under december.  Kände jag att jag inte haft tid att skriva något här. Vilket jag nu ska gottgöra med lite blandade intryck från blandade drycker jag testat senaste veckorna.

Pommery Grand Cru Millésime 2000
Har en, för årgången, överraskande mörk färg.
Brynt svamp direkt på nosen i öppen stil.
Generös, öppen stil, mycket autolytisk karaktär. Små inslag av vingummi och gula äpplen.
Syran stramar upp bra och håller i bra för årgången, även om jag upplever vinet idagsläget nästan helt öppet.


Louis Jadot Pommard Grands Epenots 2006
Snabba snurrar i glaset, påbörjan till mognad. I munnen är alla komponenter precis där man vill ha dem. Halvfyllig, mycket slank och med lång förförande elegans är det svårt att inte gilla dessa Pinoter även om de ofta kan göras i lite väl publik-stil proppade med söta bär, men gott är det iaf.
E.Guigal Saint-Joseph 2008
Stor, ung och kompakt nos med skogsbär.
Stort vin proppat med köttiga tanniner. Som kräver stora måltider för att gå i hamn, även om jag inte är något vidare stort Grenache-fan måste jag försiktigt säga att dena gick ned fin fint.



Champagne Fleury Sonate No9
Enligt Julle; 100% Pinot noir, odlar skumpa (Aube-regionen) som går helt efter den biodynamiska läran, en växtplats. Vinifiering helt utan svavel. o-filtrerad och givetvis helt utan dosagé.
Tilläggas ska även att jag aldrig tidigare haft bekantskap med denna odlare. Redan från start är doften generös packad med röda äpplen, slående autolytisktvin. Detta imponerar överraskande på mig. När det går in djupt, men samtidigt ungt, krispigt, stor personlighet, stor rund och varm frukt i nästan komplex och bred stil.




2 december 2012

skumpa kväll!

I lördags hölls en lättsam träff mellan ett par bekanta som alla uppskattar bra champagne.
Eftersom värden för kvällen visste vad som skulle prövas, blev han vin-kyparen som fick hälla upp alla för att vi skulle kunna testa under en relativt blind form.

Första glaset är av kvällens blekaste färg, nästan helt transparent.
Doften är stor med bra djup, tydligt sparris dominerad men även inslag av torkade nässlor.
Vinet sköljer igenom som en ren rakryggad Fleur de passion, mina tankar kring den mycket nötiga och krämiga stilen får mig att gå ned och söka mig runt omkring Cramant?
Vinet ett unns begynnande mognad, men det är denna skarpa syran som går rakt igenom som gör mig lite osäker på att chansa på en 2002a.
Men det visade sig att det var en Vertus vi hade i glaset!
nämligen en Duval-Leroy Femme de champagne 1996
Den otroligt grön-dominerade profilen ihop med den sjukt unga frukten och tydligt markerade mineralen gjorde mig dumdristigt fast vid att detta måste vara en riktigt ung, från 2000-talet. Men nej se där! ännu en 96a som förbluffar. I helhet är Femme en bra skumpa som ännu har en lång väg att utvecklas det ända som gör mig lite osäker om det kommer bli något vidare komplext är då svansen inte alls orkar hålla i särskilt bra, då den dör ut relativt snabbt.

Glas två. Mörk gyllene, komplex nos med bra koncentration och dendär väldigt personliga oxidativa stilen, precis som att ta ned näsan i ett nytömt Montrachet-fat. Ingen tvekan om att det är Selosse som lurar i glaset. Initial levererar gång på gång, denna flaska deggad april 2011 är troligtvis en av de bästa jag testat de senaste året, då denna var helt vidöppen var djup, med viss komplexité. mer beskrivning känns bara överflödigt, Selosse levererar alltid!


Glas tre bjuder på viss mognad på doften, där skogssvamp och rostade nötter dominerar
vinet sköljer igenom med bra bred, massor av karamelliserade äppel-toner och brynt smör.
Finns kanske bara ett stråk, bak i gommen som skvallrar om att detta nog var ett lite bråkigt vin i sin ungdom, men denna flaskan levererar bra, och den där ihållande ungdomssyran som ligger kvar bra länge, förstår jag inte varför jag inte skulle gissa på 96 direkt. Att det skulle vara en BdB var dock ännu mer överraskande då det verkligen kändes så tydligt som en stor-hus cuvée. Men så är det ibland när man har R&L Legras Cuvée St-Vincent 1996 i glaset, det här är bra för en rimlig peng, stark köprekommendation.




Glas fyra. Har en platt näsa, inte den minsta fräschör/ungdom eller mognad för den delen heller.
Vinet är definitivt inte defekt då det sköljer igenom helt okej,men nästan lite o-personligt, i en bra elegant o slank linje att vi har Belle Epoque 1999 i glaset är därför inget förvånande.
Vi hade även en intressant diskussion där om Belle Epoque då vi har testat 02an och 04an sens innan. Okej de årgångarna är väldigt mycket bättre, men det är inte bara det. Jag tycker de nästan är helt olika viner, 99an har verkligen ingen personlighet, och är helt död redan från start.
Jämfört med de nyare som verkligen har mer av allt, blomster  koncentration, elegans och kraft. 02an gillar jag tex riktigt skarpt. därför var denna 99a en riktig besvikelse




Eftersom jag märkte att de övriga i sällskapet var stora Selosse-fantaster smög jag därför in en liten influerad bonus
Vouette & Sorbée Saignée de Sorbée 2007
Färgen är djupt rubinröd.
Doften är helt stängd, det skulle även visa sig att detta var den svåraste av alla viner, som behövde längst tid på sig att komma till sin rätta. Liten intressant årgång-reflektion där är att jag testade 2009an tidigare iår som till skillnad från denna fullkomligt exploderade med en stor koncentration, kort sagt den var helt underbar, dock var ju det en aningens varmare årgång, kanske har 07an ett ännu längre liv framför sig?
För de som inte smakat Vouette´s Rosé förut är det endast genom att smaka man förstår storheten, men också den väldigt personliga stilen som verkligen inte faller alla i smaken. Detta gör inte mig något dock då det knappt görs tusen flaskor, av denna rosé.
Med sin breda kropp som nästan går lite åt en tannin berikad struktur. 09an gav efter lite luftning ifrån sig underbar smörighet från faten tillsammans med toner av balsamico, björnbär, körsbär, krusbär. Syran är nästan brutal och överdådigt exotiskt-dominerad. För mig är dethär kanske en av kvällens mest spännande viner då den bara växer och växer hela tiden. Frukten blir mjuk och börjar senare visa på varma skogsbär, allt är hela tiden uppbackat av den tydliga ryggraden av hård mineral där grå sten dominerar.




ett till bonusvin blev R.H Coutier Millésime 2002
Som jag bara haft möjligheten att testa ett par gånger tidigare. jag minns att jag testa prestigen Henri III 2002 ganska nyligen som var ett kraftigt banarov där jag även skrev att de vanliga årgångarna är mer tillgängliga och bättre just nu, helt rätt! Med sin brödiga nos backad med smältsmör går vi ned i ett harmoniskt och medefylligt vin som ännu lever på ungdomens glada dagar. Här kommer en våg av vingummi, rostat bröd och skogschampinjoner. Helt okej mineral och en lång och bra svans gör detta till en riktigt bra årgångsskumpa, enkelt och helt utan komplikationer.
02ans syra drar rakt igenom kroppen och visar tydligt att här kommer det bli ännu bättre om man tålmodigt låter korken sitta kvar på sina sista flaskor